Småsaker

Med en suck lutade jag mig bakåt i stolen, slöt mina ögon och absorberade de underbara tonerna från musiken i bakgrunden. Jag tog ett djupt andetag och andades ut den underbara luften, den lätta och svala luften. Jag kan inte minnas när det var, om det någonsin har varit så lätt att andas. Det känns bara perfekt, luften fyller mina lungor och för varje andetag blir jag starkare. Det är som om varje nypa luft innehåller en energi, den mest positiva energin som jag någonsin känt.

Jag lyfte sakta min blick och stirrade på den vita väggen, det rollade mönstret bildade en slags karta. Denna karta styrde min blick vidare, runt i rummet. "Väggen visar mig allt, livet" - tänkte jag. Jag höjde min blick ytterligare och min energi höjdes ytterligare, synen av en tavla gav mig ett leende på läpparna.

Jag lutade mig tillbaka igen och skrattade för mig själv, jag kan inte förstå att det här händer mig. Jag låter tankarna sväva iväg, jag ställer mig upp. Jag tittar på mitt liv, vart är jag? Det är faktiskt skitsamma för det som är viktigt är vart jag är på väg och att jag njuter av det som händer nu. Det gör jag också, på mitt sätt, på mina villkor. Ingen skadad, ingen förlorad. Bara jag och verkligheten. För länge sen kände jag mig väldigt nöjd och undrade vad som händer. Jag vet vad som händer just nu, jag vet vad jag känner. Det jag känner är lycka men framförallt kärlek - och det, det kan ingen ta ifrån mig.

Småsaker

Jag tog en promenad i allén i solens sken, det var min första riktiga promenad på länge. Jag var långt ifrån ensam om detta, det kändes som att en större del av stadens människor hade förstått vad som var på gång. Våren är på intåg och vi får alla ta ett smakprov. Jag fortsatte att gå, hörde vatten forsa från åkern och ner i dagvattnet. Hälsade på en kamrat, kastade lite snabba artiga dryga kommentarer fram och tillbaka samtidigt som vi båda fortsatte att gå. Framför mig gick en gammal man, han ,precis som jag, verkade njuta av vårens smakprov. Mannen stannade upp för några sekunder och iaktog det hela, jag började genast fundera på vad han såg. Tänkte han på att våren äntligen hade kommit, eller tänkte han på att vattnet har drabbats av en fosfor och kvävechock. Tänkte han på sin barndom eller var han bara psykiskt störd och blev stimulerad av ljudet av rinnande vatten? Jag har inte svaret men jag själv kände att nu är våren verkligen här.

Jag själv kan inte skriva så himla bra, men jag vet en som kan. Jakob Hellman, min kung.

Jakob Hellman - Vintern Dör

Småsaker

På en sandstrand någonstans på västkusten såg jag solen gå ner över horisonten och ner i vattnet. Ljuset spreds på ett fascinerande sätt över ytan och jag, liksom alla andra som såg skådespelet fick nog samma känsla. Dagen var nu slut, allt som hade hänt tillhörde det förflutna och allt man inte gjort förblev ett minne av feghet. Men samtidigt så tittade alla ut över vattnet och såg det vackra, nästan gudomliga tillståndet. En sådan skönhet är svår att fånga.

Några timmar senare på andra sidan landet såg en annan solen gå upp. Luften var sval och började precis att värmas upp, känslorna i den här personen bubblade och att något nytt var på gång var alldeles tydligt. Fåglarna på hustaken började vakna upp efter nattens vila och solen började sakta tränga igenom grannens persienn. De få som var vakna vid denna tidiga timme kände alla att allt gammalt är glömt. Vi tittar framåt och det är nu dags att ta chanserna gårdagen missade, det är dags att fånga dagen. Solen glänste utöver vattnet och upp mot fönstrena, en skönhet mer svårfångad än kvällningen.

En annan gång på en annan plats satt jag och tittade, jag såg på något jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. På samma gång kände jag lycka och glädje. Hela kroppen blev varm som när solen går upp, jag kände att morgondagen kommer att bli ännu bättre. Samtidigt kände jag av känslan när solen går ner och man har lyckats bra, man är fullständigt nöjd med vad man har lyckats med och tänker tillbaka med ett leende på läpparna. Man tittar djupare in och känner sig ännu bättre, man får en rysning av lycka längs ryggraden, man får känslan av att man viftar på svansen man aldrig fick. Jag stänger ögonen och öppnar dem sakta, jag tittar återigen in i min älskades ögon oc får samma känslor igen. Allting står stilla, allt som hänt är underbart och det som väntar känns så spännande. En skönhet större och bättre än allting annat.

RSS 2.0