tuolumne

Jag tog en promenad i allén i solens sken, det var min första riktiga promenad på länge. Jag var långt ifrån ensam om detta, det kändes som att en större del av stadens människor hade förstått vad som var på gång. Våren är på intåg och vi får alla ta ett smakprov. Jag fortsatte att gå, hörde vatten forsa från åkern och ner i dagvattnet. Hälsade på en kamrat, kastade lite snabba artiga dryga kommentarer fram och tillbaka samtidigt som vi båda fortsatte att gå. Framför mig gick en gammal man, han ,precis som jag, verkade njuta av vårens smakprov. Mannen stannade upp för några sekunder och iaktog det hela, jag började genast fundera på vad han såg. Tänkte han på att våren äntligen hade kommit, eller tänkte han på att vattnet har drabbats av en fosfor och kvävechock. Tänkte han på sin barndom eller var han bara psykiskt störd och blev stimulerad av ljudet av rinnande vatten? Jag har inte svaret men jag själv kände att nu är våren verkligen här.

Jag själv kan inte skriva så himla bra, men jag vet en som kan. Jakob Hellman, min kung.